Är det rätt sätt att bekämpa de sjuka idealen?
För ett tag sen läste jag i Veckorevyn en lång artikelserie om skönhetsideal. Det var en väldigt bra serie som beskrev varifrån idealen kom, som ställde frågor till makthavare inom modevärlden om vad de tyckte om idealen, som gav förslag på hur idealen kunde bekämpas. Jag blev väldigt glad av att läsa artiklarna, och se att en tidning som Veckorevyn, som jag tror har stor genomslagskraft framförallt bland unga tjejer, uppmärksammar probemen.
Men till det här kommer att de hade en sorts tävling om vem som skulle bli deras nya läsarmodell, deras nya naturliga modell. Är det rätt tänkt? Jag vet inte. Jag har tidigare läst intervjuer med tjejer som på liknande sätt börjat som läsarmodeller och sedan dragits in i modellvärlden, där de då sköljts över av smalhetsidealet och hamnat i en ond spiral som drar ner dem i svält och sjuka ideal.
Å andra sidan tror jag att det på sätt och vis kan vara bra. Att alla, oavsett kroppsform och utseende, ska våga visa upp sig, tycker jag är bra. Men finns det inte risker också? Ibland när jag är på pessimistiskt humör så tänker jag att de sjuka skönhetsidealen aldrig kommer att försvinna, men att de kanske kommer att ta nya former. Det kommer alltid finns något som anses vara ful (fast det egentligen är naturligt) och något som anses vara snyggt. Kanske varierar idealen och åsikterna om vad det är som är vackert, men förtrycket mot dem som inte följer idealen kommer alltid att finnas kvar.
Fast jag försöker att istället vara optimistisk. För det finns ju trots allt en del ljusglimtar. Exempelvis reklamen som just nu pryder de stora annonspelarna. En hudvårdsprodukt som visar bilder på kvinnor i olika åldrar med lite olika kroppsform. Det är tydligt att det är vanliga kvinnor, och det är härligt att se att även de får anses vara vackra. Men såklart, när jag känner meig cynisk tänker jag att varför ska jag överhuvudtaget reagera på att "vanliga" kroppar visas upp? Är det så onaturligt? Allt är så retuscherat och fixerat att det naturliga blir onaturligt...
Ja, jag är arg. Men jag försöker att också vara hoppfull.
/Anna
Men till det här kommer att de hade en sorts tävling om vem som skulle bli deras nya läsarmodell, deras nya naturliga modell. Är det rätt tänkt? Jag vet inte. Jag har tidigare läst intervjuer med tjejer som på liknande sätt börjat som läsarmodeller och sedan dragits in i modellvärlden, där de då sköljts över av smalhetsidealet och hamnat i en ond spiral som drar ner dem i svält och sjuka ideal.
Å andra sidan tror jag att det på sätt och vis kan vara bra. Att alla, oavsett kroppsform och utseende, ska våga visa upp sig, tycker jag är bra. Men finns det inte risker också? Ibland när jag är på pessimistiskt humör så tänker jag att de sjuka skönhetsidealen aldrig kommer att försvinna, men att de kanske kommer att ta nya former. Det kommer alltid finns något som anses vara ful (fast det egentligen är naturligt) och något som anses vara snyggt. Kanske varierar idealen och åsikterna om vad det är som är vackert, men förtrycket mot dem som inte följer idealen kommer alltid att finnas kvar.
Fast jag försöker att istället vara optimistisk. För det finns ju trots allt en del ljusglimtar. Exempelvis reklamen som just nu pryder de stora annonspelarna. En hudvårdsprodukt som visar bilder på kvinnor i olika åldrar med lite olika kroppsform. Det är tydligt att det är vanliga kvinnor, och det är härligt att se att även de får anses vara vackra. Men såklart, när jag känner meig cynisk tänker jag att varför ska jag överhuvudtaget reagera på att "vanliga" kroppar visas upp? Är det så onaturligt? Allt är så retuscherat och fixerat att det naturliga blir onaturligt...
Ja, jag är arg. Men jag försöker att också vara hoppfull.
/Anna
Kommentarer
Trackback
