På en engelsklektion gjorde vi en övning i klassen som gick ut på att man skulle diskutera olika ämnen i små grupper. Vi fick ett papper med frågan "Would you ever consider...?" och så massor av olika alternativ, bland annat "plastic surgery". Och min kompis, som jag i vanliga fall anser vara ganska smart, sa att självklart, när hennes bröst började hänga skulle hon göra det. "Jag vill INTE att mina bröst ska se ut som min mammas."

Jag tycker det är sorgligt. Att man kan ha inställningen att plastikkirurgi är något självklart, något normalt. Visst kan plastikkirurgi vara bra, i medicinskt syfte. Jag minns en tjej som gick i min skola på mellanstadiet, när hon var runt två år hade hennes ansikte blivit klämt i en branddörr och söndermosat. Med hjälp av plastikkirurgi hade hennes ansiktet blivit uppbyggt på nytt och om hon inte valt att själv berätta hade ingen lagt märke till att hon såg annorlunda ut, för det gjorde hon inte.

Men att använda plastikkirurgi för att rätta till fel som inte finns tycker jag är fel. Att lägga så mycket pengar på något som egentligen är så totalt oviktigt. Det skapar en sorts inflation i skönhet. Naturlig skönhet blir inte längre lika vacker, när man kan skapa perfektion på konstgjord väg.

Å andra sidan kan jag inte klandra dem som väljer att operera sig. Många menar att större bröst eller smalare lår ger dem bättre självförtroende, att operationen hjälper dem att bli av med komplex som de lidit länge av. Problemet ligger inte på individnivå, nej det handlar om hela samhällets syn på kroppen och vad som är vackert, vad som är fult. Självklart ska det vara tillåtet att tycka att ett visst utseende är snyggt, men man måste kunna tillåta andra också. De som inte passar in i det snäva ideal som råder i dag ska inte behöva ändra på sig för att bli accepterade. Idealet är skapat av människor och ska anpassa sig efter dem, inte tvärtom.

/Anna