Vem vill se ut som alla andra? Vem vill vara en copycat? Är det någon? Alla vill nog ha en egen stil. Alla vill inte vara punkare eller hårdrockare eller på andra sätt sticka ut tydligt, men ingen vill väl bli kallad härmapa? Att ha en egen stil har blivit ännu ett krav. Man måste vara unik. Ha en egen look, vara individuell.

En kompis till mig berättade att hon inte kunde använda ett par skor som hon just köpt eftersom en tjej i parallellklassen hade köpt ett par likadana och "hunnit före". Så nu stod skorna, som hon egentligen tyckte var gudomligt fina, kvar i garderoben och kunde inte användas.

När man läser om kändisars klädstilar och stiltips så brukar de oftast säga att de gillar affärer där de kan hitta något som ingen annan har. Ofta handlar det i det fallet om specialdesignade plagg och så. För oss vanliga dödliga handlar det om att komma först och hinna köpa och använda plaggen innan någon annan gör det.

När man tittar på skönhetsidealet så kan det ibland verka ganska smalt, att det bara är en stil och ett utseende som är rätt, och när det gäller kroppsidealet är det nog mycket så, det är den ideala bröststorleken som varierar något. Men annars så är det så att man ska följa idealet men ändå vara egen. Inspireras av det rätta, men göra något eget av det. Att bara kopiera en stil blir lika fel som att gå tvärtemot idealet.

Men man ska vara lagom annorlunda. Inte för mycket och inte för lite. Man ska synas, men man får inte sticka ut för mycket.

Egentligen tycker jag att det är bra att människor tillåts vara annorlunda och se ut som de vill. Men när det blir ett krav så är det inte bra. När hysterin kring att vara ensam om en stil blir så stor att man inte kan ta på sig något som någon annan har utan måste springa till affären för att komma först så blir det mest absurdt.